onsdag 10 september 2008

tröjchock

det här kan jag nästan inte skriva om.

jag har alltid varit skiträdd för utvecklingsstörda människor.
Oj, jag vet inte ens om man får kalla någon för utvcklingsstörd.
men så hette det på min tid.

jag hade ingen som helst kontakt med "såna" från det jag var liten och uppåt.
Jag har gått omvägar när jag sett att de kommer eller är någonstans där jag varit.

Jag minns en gång Kilan jobbade på ett gruppboende oc hde var på stan.
Det var något jag behövde prata med henne om så jag tog mod till mig och gick fram.
Nästan direkt kom det fram en kille som dreglade och flinade dumt mot mig och jag kände på en gång flyktreflexen gripa tag i mig.
Men jag tyckte att jag var hyfsat vuxen och måste skärpa mig och stod still.
Fram kom han dreglet hängde i segt gegg runt munnen, hakan och halvvägs ner på halsen.

-hej hej sa jag och gjorde en vinking som kan liknas med en Silvia vinkning.allt annat än ett avslappnat hej skulle jag kunna säga

Han glodde rakt på mig och skrattade så det väste om honom.
Han var på väg rätt mot mig, bara mig och ingen annanstans,
Kilan förstod nog vad som var på gång och hann inte riktigt stoppa honom...
han hann fram och tog tag i min tröja.
jag var helt stelfrusen, kunde inte röra någonting på hela kroppen.
Upp med min tröaj så jag visade hela magen ( men det var på den tiden jag kunde visa magen så det gjorde ju inget) och så böjer han sig fram och ska trycka dit sitt slemmiga tryne det syntes att det var det som han i gärningen...
just då får Kilan tag i honom så han touchade nätt och jämt.

-höörrdududu, man får inte gör så där har vi pratat om förmanade hon honom
jag stod fortfarande men nu masserade jag mina platta magrutor.

-oj, vickie det gjorde väl inget? Han har lite dille just nu på att göra pruttljud på andras magar...
-jaha. jag vet inte om min röst hördes..

Nu har min lilla skräck blivit bättre men jag har fortfarnade svårt att veta hur jag ska bete mig och jag förösker verkligen hejja glatt och prata en stund med dem om de vill prata med mig!
men jag håller alltid hårt i tröjan!

2 kommentarer:

LoWa sa...

*skrattar* När man som jag jobbar med utvecklingsstörda (jo man får säga så) så lär man sig handskas med såna konstig beteenden och situationer. UTAN att genera eleven förstås. jag får vara med om mycke kul och tok på dagarna!

Anonym sa...

haha, här inne på din blogg får man sej alltid ett gott skratt =) inlägget "snyggo" var också hemskt roligt, du skriver bra! =)