dagens soluppgång!

egen säng!

iförrgår när adde och jag gick upp för att nanna kudden var det tvärbäddat i vår säng.
jag var oskyldig...

men det trodde inte min käraste utan överröste mig med glada tillrop.
men jag fick stopp påán.
vi tittade på varann och ut mot barnens sovrum
log mjukt och kärleksfullt mot varann och i fullständigt samförstånd.
barnen! det goa småttungarna ville överraska sin mor och far!
-åhhhh, de vill gottgöra att de busade i vår säng sa adde med övertygelse.
-jaaa sa jag med drömlikt tonläge...
Tills jag....
drog upp täcket på min sida...

en kissfläck med bajskluttar i!!!!
jag fattade läget på en halvhundradel!
de, goa, småttungarna!( HA) hade tagit upp kaninjäveln i MIN säng där hade han mocka ur sig både det ena och det andra!

Jag blev galen!
jag sprang in i barnens rum där de låg nerbäddade och hopkrupna.
jag skrek (inte skithögt men tillräckligt)
-HAR NI HAFT KANINEN I MIN SÄNG???? HAR DEN PISSAT OCH BAJSAT I MIN SÄNG???

yrvakna och i chock tittar de upp på en galen mamma och genast!!!! blundade och låtsades sova igen...
-DET ENDA JAG BEHÖVER ÄR ETT SVAR!!! ÄR DET KANINENS KISS OCH BAJS SOM LGGER I MIN SÄNG? I MIN NYA SÄNG?? ÄR DET KANINEN SOM HAR GJORT DET? SÅ JAG VET VAD DET ÄR SOM LIGGER I MIN SÄNG??? SVARA?
ett litet öga tittade fram och så nickade ett huvud.

oh my god vad arg jag var!
jag gick in till barnen igen och sa att de aldrig mer var välkomna till vår säng!

vi bäddade rent och försökte tvätta bäddmadrassen...

vi lyckades somna och vaknade av juliana som var på väg upp i vår säng
-nej! tack, du är inte välkommen hit något mer nu!
skiiitsur gick hon ner.

sen hade vi en diskussion där jag fick dem att förstå hur ledsen och arg jag hade blivit på dem och vi sa även att de har inget att göra i vår säng.
det är vår säng och där vill vi sova.

Inatt har jag inte hört ett ljud från barnen.
JUliana kommer i vanliga fall varje natt och ligger och sparkar på oss.
men nej inte en käftsmäll på hela natten.
vi vaknar kl 10!!!
Då har de gått ner och slagit igång teven själva.
inte ett försök till att komma till vår säng.

ok, det är skönt att få ordentligt med plats!
det ska jag inte hymla om och det är ännu skönare att inte ha någon som sparkar på en!!

men...
jag vet ju att juliana är mitt sista barn.
den sista som kommer att komma och lägga sina goa, varma armar runt min hals och somna om tätt tryckt mot mig.

allt går ju så fort.
jesper som också kom in till mig, kramades och tryckte in sina fötter mellan mina ben och somnade om.
jag minns inte när han slutade med det.
det känns så sorgligt att jag inte minns det tänk om jag inte njöt av den sista gången,
det var bara ett naturligt steg...han skulle bara sluta med det...
och sen hände det aldrig igen...

jacob har aldrig sovit i min säng. har från första början velat sova ensam...
vigg har sovit hos oss men han har säkert fattat tycke för att få utrymme i sängen. så han har stannat kvar i sin säng när juliana gått till oss.

ja, det är väl en naturlig del av livet.
synd att den skulle sluta så här bara.

rackarns ungar!

mmmmmmmmmmmmat

nu har jag precis lagat
älgbiffar med kantarellhollandaise och enbärssmör.
och råstekt tändstickspotatis....

hur gott som helst!

sen har jag bakat en prinsesstårta.
på riktigt!

Kom nurå så vi får äta!!!

ingen vanlig dag

för det är min födelsedag!
hurra hurra hurra!

mycke nu

I helgen tänkte jag tankar som inte var någe glada...
typ
det som skulle kunna hjälpa min familj var att jag dog, dödde och försvann...
då skulle de kunna leva på livräntan, då försörjde jag dem igen...
var jag så dum som sa upp mig från ett jobb så var jag nu tvungen att ta konsekvenserna av det.
och det enda som återstod var dödens död.

Nej då men inte långt därifrån.

Jag visste inte vad jag skulle göra, har ju gjort så mycket som jag kan känns det som.
utan att mordhota någon att ge mig ett jobb.

det är helt värdelöst med ekonomi, när man inte har någon...
det t o m sätter hela förhållandet i gungning.

Igår fick jag papper om att jag kommit in på en fristående kurs på malmö högskola 100 % distans.
Pju, nu får jag iallafall csn pengar tänkte jag!

sen ringde en som hade fått tips om mig, de söker hjälp till sitt café och hört att jag kan baka och laga mat.
det blev bestämt att jag skulle dit på kvällen.

strax därpå ringde en som ska vara med och starta upp ett boende för ensamkomna flyktingbarn.
de vill att jag kommer på torsdag och börjar gå dubbelt innan de startar upp på riktigt...

idag får jag veta att det var 5 st som inte kom på uppropet till beteendevetar programmet...
jag står som 2 reserv.

vad i hela världen!?
vad ska jag göra nu då?

idéer

jag biter mig själv i svansen snart.

har ingen given väg att gå efter, springer snart bara runt i en cirkel.
jag har ju inga som helst problem med att hitta på vad jag skulle kunna göra.

det är bara det att jag inte sätter någon idé i rullning.

tänk om det fanns ett jobb som gick ut på att man ska vara idéspruta.

jag hittar på nya saker att göra och ännu fler lösningar på redan befintliga idéer.
det är faktiskt rätt jobbigt fast samtidigt kul...

depprock

jag har haft en riktig svart helg.

men jag äslkar och då lever jag.
så länge jag älskar är det ingen fara.

men det är svårt, jag som oftast ser det positiva i det mesta.
har dragit ner rullgardinen.
vill inte dra i snöret så den går upp.

men så tänker jag på den gamle kinesen som jag träffade.

"du, har du det jobbigt? Låt katten gräva i det. Gå vidare och lämna köksdörren öppen!"

jag värms och känner hur det pirrar till lite grann....tills jag råkar titta ut.
det finns ingen katt som kan gräva i det här vinterlandskapet och skulle vi lämna köksdörren öppen?!
då frös vi ihjäl.

rättelse

inlägget nedan handlar inte om att jag vill bli av med Juliana.
definitivt inte!

men det är mer för hennes skull att hon ska få gå på dagis.
Vi har inga barn här i närheten så det blir inte den spontana och naturliga lekar i hemmiljön

och är hon inte på dagis glöms hon bort av de andra barnen.
inte av elakhet men de lever i nuet och då finns inte Juliana med där eftersom hon inte hon blir med i deras nutid.

så för min skull är det mer...

jag tar tillfället i akt och får umgås med henne.
snart går hon i skolan och då är den här tiden över då vi kan vara hemma tillsammans.

irriterande

jag är helt arbetslös nu och det suuuuger.

jag går sönder.

då får man inte ha barn på dagis annat än mellan 9-12.
det är helt ok för mig och än mer ok för Juliana.

men det blir ett väldigt åkande.
Vigg börjar skolan 8.
Juliana ska börja 9
Vigg slutar skolan 13
Juliana ska sluta 12.

Det går inte att låta Juliana börja kl 8.15- 8.30
och sluta runt 12.30
Tyvärr så här är reglerna.

Det innebär att Juliana inte kommer gå på dagis mer än absolut nödvändigt.
För det första så kommer jag knappt hinna hem innan jag ska åka med henne igen.
för det andra så kostar det att sitta och åka framochtillbaka.
för det tredje ur ett miljötänkande.
ska vi sitta i bilen i princip från 7.45 till 13.30?
det är ju inte heller bra!

Ok, nu har jag kollat upp om Vigg får åka buss.
Ja, det får han.
men eftersom vi bor på andra sidan av byn såååå
Bussen åker först och hämtar upp alla barn och lämnar de i skolan sen åker de och hämtar Vigg, bara Vigg och skjutsar honom till skolan.
hemvägen har jag inte fått helt klart för mig.
Ska han först sitta och släppa av alla andra barn kommer han sitta på bussen i en timme innan han kommer hem.
Vi kan inte åka till Västerås utan att han blir så åksjuk så han kräks...

Fy tusan för myndighetstjafs som gör att man inte kan mötas.

Juliana ska inte gå varje dag på dagis!
Det brukar hon aldrig göra så hon utnyttjar inte de där 4 timmar om dagen/ veckor heller....

Grrrr

Kylig

åh, denna vackra, genomträngande, gnistrande kyla!

Ögonen tåras av den fantastiska vyn och i samma ögonblick blir de till isbitar som fastnar i ögonfransarna...
Vattnet har gått samma väg fast det har gått så långt så det inte kommer en droppe ur kranen.
Rådjuren har varit och "bökat" runt i det som B har isolerat brunnen med...
BIlarna har gett upp, de vill stå där, på samma plats som vi parkerade dem och mer och mer börja likna två gnistrande ishögar som inte går att rubba.
Propparna proppa ur sig sina sista gnistror i ett försök att överglänsa de diamantbeströdda grenarna...
Internet strular så vi inte ska missa en sekund av utsikten.
Barnen är nerbäddade i soffan med dubbla kläder och både täcken och kuddar.
Allt för att de ska få en mysig känsla...
Då någon ovan där är rädd om vår hälsa...
Det är tydligen bättre att låta det bli kallt inomhus så omställningen inte ska bli så stor när vi går ut så vi har en medeltemperatur på 4 grader på golvet.
Anklar? ja, vad är de bra för? Nu känner jag inte dem längre så jag tror inte att de fyller nån särskild funktion!
Veden!
Den kära veden som skänker oss värme!
är slut.
Vintertider!
I LOVE YOU!
not!