fobi

mina barn är så modiga!
De törs titta i hundmatssäckar efter möss.
Det klarar jag i princip av.
men något de gör som jag har svårt att hålla mina ben i still eller i allafall i gångtakt är när vi är ute i skogen.

jag törs nätt och jämt vara ute i skogen utan Adde.
men bröjar utsätta mig själv för den stora, sjupa skogen.

Jag försöker då och då gå ut med barnen.
men de är vidriga!
De går och går, letar efter allt man kan hitta i skogen.
Av någon anledning så finns det alltid så mycket sten i skogen.
stora bumlingar.
Ibland så ligger de kors och tvärs och då bildas det hålor runt stenarna.

I dessa hålor har man ingen som helst aning om vad som finns.
Jag har försökt inpränta lite respekt i barnen "det kan bo olika djur i den där hålorna"
-jaha! vilka?
-hmmm, ja, rävar, kaniner, grävlingar och säkert en massa olika råttor och´ormar, säkert björnar också för de där var ju en stoooor håla..

De tycker det är otroligt!
fascinerande!
fantastiskt!
spännande!

allt utom respekt och lite normal, bra rädsla.
De går där och försöker utforska håle och hittar på långa sagor om inneboendena i håligheterna.
Sen kommer det SKRIKEN!
-hjälp jag ser nån därnere! Massor med hår!
Mamma KOM!

då vill mina ben springa!
så fort de aldrig gjort tidigare!
vidirga barn!