rån

Idag så säger min en elev plötsligt.
-det är ett rån i banken nu!
-va? sa jag och undrade vad hon gick på
-det är en som precis rånat banken nu....hon såg ut att vara vid sina sinnens fulla bruk
-men var får du det ifrån? undrade jag
-min svägerska ringde nyss från banken, hon är där! med sina barn, nu såg hon lite mer stressad ut
-va? är det sant? vaddå? ringde hon medan banken rånades? frågade jag
-nej, han hade precis sprungit därifrån när hon ringde. Stackars barnen! De får inte gå därifrån för polisen...
-men, herre gud! sa jag

Efter ca en halvtimme kom samma elev och frågade om hon kunde åka hem...
hennes svägerska mådde inge bra och var alldeles ensam hemma, hennes man jobbade.
-ÅK hem! sa jag bara

Hmm, det känns nästan som om jag varit med i ett rånardrama.

trött

inatt vaknade jag av att Juliana kom in och sa att hon var rädd.
Jag märkte att hon kröp ner bredvid adde så jag tyckte det var frid och fröjd!

Sså hör jag efter en liten stund Juliana säga
-sluta!
sen var det tyst igen men allt upprepades igen
-sluta!
jag började fundera vad de gjorde egentligen. och så var jag tvungen att gå på tjottahejti då såg jag att båda ongarna låg bredvid adde.
tyckte väl att det var trångt...
kikade upp mot klockan för att fatta vad klóckan var...
jag var så trött så jag var yr...
men till min belåtenhet såg jag att klockan var 00.30...
pjuuuu tänkte jag, då hinner jag somna om iallafall....
låg en stund till och lyssnar till barnens
-sluta!
jagblev arg!
-ska ni ligga här så ligger ni tysta och sover!! vill ni göra något annat så gå härifrån!!!
det blev tyst i ca 3 hundradels sekund...
-jag reser mig upp och talar om att jag minsann ska gå ner och sova! I soffan!
stampar mig ner för trappan och häller upp en treo och ser framemot att få somna om.
Tittar rent reflexmässigt upp på klockan...
då är klockeländet strax efter 6!!!!
på morgonen!!!
ruttet!!
det var bara att ställa sig i duschen.

gummi

jag har ibland fått höra att jag grimascherar en del när jag pratar och berättar...

idag pratade vi om tatueringar på jobbet (hur vi kom dit, vet jag inte) men de frågade mig om jag hade nån eller om jag skulle tatuera mig.

Jag har ingen tatuering. och ska jag skaffa?
Jag har alltid kunnat skylla på min smärträdsla...
men nu insåg jag...

När jag var i 22 årsåldern bodde jag i lägenhet och hade en grannfamlij ovanför med en pigg och alert medelålders mamma.
Jag minns så väl när det en kväll blev ett otroligt liv utanför lägenheten.
Nyfiken i en strut smög jag till fönstret för att tjuvkika på vad som hände...

Damen ovanför är ordentligt på lyset står och skriker efter sina barn.
och när de tittar ut tjuter tanten av glädje.
-Jihoooo!!!!! Kolla! skriker hon
tar tag i sin överdel drar ner den och blottar sitt bröst.
Där prydde en illandes ny tatuering.
-OOOOO, jag fick den av honom i 40 årspresent, skrek hon lyckligt och pekade på mannen bredvid.

Jag mådde nästan dåligt åt att en så gammal kvinna var så full och hade tatuerat sig!
Försökte hon vara yngre än hon var?
och så lovade jag mig att ALDRIG man skulle tatuera sig i så gammal ålder!

när jag hade berättat klart detta för mina elever skrattade de och sa
-Snälla! kan du inte berätta det igen!
-va? sa jag väldigt undrande...
-det är så roligt att titta på dig och ditt ansikte när du berättar något!

inte riktigt den reaktionen jag trodde jag skulle få...