Håll tyst istället

Fler vuxna säger till småttungar saker som de ska göra tillsammans.
Saker som de små blir jätteglada över. Som de pratar om och längtar efter.
(Som blir lite trist eftersom det lätt upplevs som tjat av föräldrarna.)

Jag förstår inte varför man säger till barn eller skriver till dem och ber om en liten rolig stund ihop.

När de, de vuxna som invaggat barnen i förväntning och förhoppning inte sen ser till att det inträffar, det där roliga, det där som de längtar och ser fram emot så mycket (och så länge...)

Är det för att se barnens glada reaktioner, döva sitt samvete för ett tag framöver eller tror de att barn inte kommer ihåg att det inte skulle spela nån roll?
Eller är det jag som förälder som måste gå på och tjata på de vuxna? Hörrni kommer ni ihåg vad nni har lovat?? Hörrni gör det ni sagt nu då!
Jag tycker inte det.
Har man sagt något så får man för sjutton också stå för det också!
Ring eller skriv till barnen då! Förklara. Vi har fått förhinder, vi kan inte i år. Hitta på en förklaring men låtsas inte bara som det regnar.
Låt intee föräldrarna stå där och försöka hitta på anledningar.
Jag förstår inte
Varför?
Förstår ni inte vad ledsna de blir och till slut tappar tron på vuxna lite i taget..