Vi åt frukost vid den fantastiska utsikten, det är så vackert så man tror inte sina ögon.
VI bestämde oss för att klättra uppför allt, till toppen. För att där uppe få se svindlande höjder, utsikter och oerhört vackra vyer.
Vi startade klättringen, efter ca 50m var jag slut. Vi klättrade i 4,5 timme.
Vid slutet satt jag i en klippskreva och sa att jag inte rör mig mer. Jag ville inte se Norge från högre höjd än jag var på! Jag kunde lika gärna se allt från 1700 m ö h som på 18-1900 m ö h!
Adde ville prompt se, gå på och känna på den uråldriga isen, glaciären. Så han gick, lämnade mig där bredvid en fors, vattenfall av smältvatten.
Där fick jag för mig att jag skulle dö, ingen skulle någonsin hitta mig där. Jag såg för min inre syn hur jag satt där i skrevan som ett skelett när nån råkade gå förbi där 100 år senare. Längtade ihjäl mig efter Jesper och Jacob tyckte jag en ruskigt dålig mamma som usatte dem för detta som skulle resultera i en död mamma. Jag "sprang" upp men träningsvärken hade redan slagit till så sprang var väl att ta i. Just då kom Adde nerför igen med andan i halsen
- kom! du måste med och titta! det är fantastiskt!
jag pallrade mig upp och ville aldrig vara utan Adde igen.
Väl uppe var det värt allt! Det var en känsla den blågröna isen som bara bredde ut sig överallt och skrek, mullrade, det dånade verkligen om den när det rörde sig.
Där förlovade vi oss.
Tack min ÄlskAdde för de 6 åren!
Fy tusan, jag tror ingen har fått kämpa som jag för att få förlova sig!
De 3 dagarna som följde kunde jag inte ens böja mig ner. det var träningsvärk from hell!
Jag fick hänga i träd för att kunna kissa utan att sitta på huk..
När vi gick omkring där uppe på toppen så fick jag se en liten skylt där det stod: Butik.
Jag förbannade Norrbaggarna för deras morbida humor! VI hade ju inte tagit med någonting, inte ens dryck för vi trodde att vi skulle kila upp på berget en snabbis och sen ner igen och hinna med att käka lite förlovningsmiddag. SÅ skämtar de med oss och skriver BUTIK!
Vi såg ett litet hus som vi gick in i där var det en självbetjäntningsbutik! De flög upp med varor en gång i månaden och fyllde på!Där fanns även våningssängar så man kunde sova kvar. Men vi hade skrivit en lapp och lagt i bilen att vi skulle ner igen samma dag. (tur för dagen efter hade jag aldrig kunnat gå nerför berget)
Vi hade lämnat plånböckerna i bilen...
Så vi tillät oss bli bjudna på förlovningsfika där uppe av de snälla människorna som höll butiken. Vi skrev och tackade i gästboken.
LÄngst ut på toppen stod ett litet, litet hus fastspänt. Vi gick fram och där utan dörr var det ett utedass, det är nog maffigaste utsikten man kan ha när man sitter oc hgör både stora A och lilla A!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar