trolla med knäna

det är ett kursnamn som borde startas upp.

Till föräldrar.
Hur man kan komma ur en till synes hopplös situation.

Juliana har ett vackert humör.
Vi har inte riktigt kommit in oss i rutinerna ännu efter lovet och imorse vaknade hon på allt annat än strålande humör.
HOn vaknade s a s på fel sida. jag tror hon vaknade på fel världsdel också.
För varje grej vi sa hörde vi från henne
-NEJ! det kan du göra.
BOrsta håret, det var nog det sista hon skulle kunna tänka sig denna morgon.
så säger jag i maktlöhet och uppgivenhet
-ok, då beställer jag tid hos frisören och klipper av alltihopa! Kan man inte sköta håret så ska man inte ha långt hår.
(kommer från rätt trut) och det är sånt jag ångrar bittert att jag tar till. men det finns ingen ork.
Tyvärr så hotar jag.
men
Jag lyckades dra borsten genom tovorna medan hon låg på golvet och skrek.
Sen satte hon sig vid bordet och tjurade, vägrade prata, vägrade lyssna.
och tiden gick!
Vigg skulle börja skolan om 5 min...

Då kom jag på.
-Juliana! om du är jätteförsiktig så kan du få ta med bilden på Youssof (vårat fadderbarn från Mali) och teckningen som vi fick igår och visa dina dagiskompisar.
Jag höll andan och tittade på henne.
Skulle jag nå fram?
Eller skulle vi ha en trist avslutning på denna morgon?

Hon tittade upp, tittade på bilden och teckningen som hon var så glad åt.
Fort, mycket fort suddades det sura ansiktet bort och fram kom solen.
-JA! får jag det? hon log och hjälpte till att stoppa ner allt i ett kuvert som höll försiktigt i handen.
oc hgick till bilen som om inget hade hänt...
med ett strålande ansiktsuttryck