uttalsproblem

i dagens tidning var det en bild på en kille som ofta var på en restaurang som jag jobbade på förut, han var där med sin polare.

Ägarna till restaurangen var från ett föredetta jugoslaviskt land och det kunde höras på brytningen.
De pratade väldigt likt min morfar, som kom från Polen.

En dag så började de prata om en av killarna.
De pratade typ..."ja, jag tror han heter Ola. En micket trevligt kille! va?"
Då lägger jag mig i...
-Ola? Nej, nej, det är ett tjejnamn! Det kan han inte heta!
De tittade på mig som om jag var ett fån.
Men JAG, jag visste ju, jag var ju från Sveriget!

Mormor och morfar hade en bekant som hette Ulla. Men morfar kunde inte uttala det på svenska så han sa Ola.

Vi diskuterade ett tag om att de hade trott att Ola var ett killnamn..
De såg väldigt skeptiska ut, de trodde nästan inte på mig...
Ända tills jag skulle sa att man uttalade Ola, Ulla på svenska!

DÅ hörde jag...
jag skrattade så jag kiknade...