var är jag?

förra veckan klampade det in en arbetare i mitt kök, på jobbet.
jag såg nog rätt förvånad ut, mest för att jag verkligen inte ville ha en jobbare där igen, mitt i ruschen.
-hej hej sa han
-hej sa jag. vadan denna påhälsning? frågade jag
-ja hörde att dä gått en fläkt här. sa han
-här?? sa jag och funderade så det knakade.
Han måste mena i ett annat rum...
-ja! var är jag då sa han
var han är?
-ja, du är i Enåker sa jag och trodde tydligen att jag var nånannanstans
-Enåker? sa han och rösten svajade på gubben som om han var i målbrottet.
-Enåker? sa jag och trodde att han var knäpp i huvvet, HUr kunde han tro att han var i Enåker...
-Sa du att jag var i Enåker sa han
-Neej, sa jag det, frågade jag?
-ja sa han och ha nbörjade nästan viska.
Stackarn han trodde nog att han stött på en mentalsjuk
-Sa jag?? men gu förlåt! DU är inte i Enåker! Inte jag heller! Vi båda är i Haraker. Men här har det inte gått något fläkt sa jag överslätande
-hmmm, jag måste nog ringa någon sa han och slet tag i sin mobil som om det var en livräddare
-Ok, men jag kan gå och fråga om det är någon annan som vet något om en trasig fläkt...
Jag hör hur han får svar och han frågar;
-visst var det i Haraker som jag skulle fixa fläkten?
(han glodde på mig när han uttalade namnet)
-jasså? skulle jag till Romfartuna?? ojoj då...
Han la på och tittade förläget på mig.
Skrattade till och sa
-hörrödu, jag skulle visst varken till Haraker eller Enåker. Vi säger väl så då! Hej då
-Ja, hejdå! Du är välkommen tillbaka en annangång, när jag behöver.