Tänk om de fattade sitt bästa?!
VI bor så underbart! allra helst om man vore hund.
När vi bara hade Basse så kunde vi släppa ut honom hur som helst.
Men nu med Morris...
Han har en underlig instinkt.
SPRING som om fan vore efter dig.
Han bara rusar rätt fram och hör absolut inget!
Till råga på allt så tar han Basse med sig.
Det är så värdelöst.
Vi får ha Morris i koppel och Basse är lös.
Det går hur bra som helst.
Men...
Det är så synd om Morris.
Han vill så gärna få springa.
Igår kväll knackade det på dörren.
En kille som var rätt upprörd.
Han undrade om jag visste nån som hade en brun och en svart hund.
-ja, sa jag och höll upp handen.
fast det inte fanns någon annan inärheten.
-de var uppe på vägen och sprang! Jag höll på köra över dem!
-oj, flåt. De rymde ut och de bara sticker...
Det kändes som om jag var tvungen att försöka rättfärdiga mina jyckar.
fasen!!!
varför?
Tänk de kan få springa ute hur mycket som helst oc hnärhelst lusten faller på bara de inte springer ut på vägen!!!
1 kommentar:
Ett grymt tips, om det nu fortfarande "exicterar"...hur man stavas det ???
Är att från brukshundsklubbar kan låna halsband med ett batteri+ fjärrkontroll. Sätter halsbandet på hunden låter honom springa, kalla på hunden, som fortsätter springa, trycker på kontrollen, hunden får en lite s"märre" stöt från halsbandet. Lovar det behövs inte så många gånger innan de lär sig stanna på kommando. Fiffigt va?? /Jennie & Musse
Skicka en kommentar