tårarna rann

jag såg knappt vad gjorde.
smärtan kom som en blixt och ständigt återkommande.
jag torkade tårarna och mötte min egen blick i spegeln.

Ögonen sökte sig lite uppåt strax ovanför ögat och tittade.
Funderingarna gick varma i huvudet.
var det värt det här?

ja!
det är det.
det blir bra till slut och jag får skörda frukterna av den stora smärtan jag står inför just nu.

Den som ska bli fin får lida pin heter det.
Jag håller med,
Tar återigen tag i pincetten och med darrande hand närmar jag mig mina allt mindre buskiga ögonbryn...