nostalgitripp

De vita broarnas stad

Igår fick jag tid över mellan tandläkare och skolmöte.

det var ingen större idé att åka hem men jag ville ju ta den där promenaden som jag ha börjat med Bazir.

Så eftersom Adde var ute med Bazir för att komma till mötet parkerade jag bilen vid kyrkan och tog en prommis runt dammarna.

Oj vilken minnenas gångstråk.

Fasen, där gick jag när vi hade bad i mellanstadiet.

Jag är så gammal så jag badade i nuvarande blå salen.

Hjälp vilket vackert badhus vi hade då!

Jaja, jag kommer ihåg hur vi genade över dammarnas is med hjärtat i halsgropen ifall isen inte skulle hålla.

Håret som var blött efter badet som förvandlades till stela ispinnar som jag sög varma och håriga igen.

Träden som för länge sen lutat sig ut i vattnet lockade mig att klättra bland grenarna. (fast ajg inte fick)

Den lilla kvartersaffären som låg på gaveln i mormor och morfars hus som var det första stället som jag pryade på

Där ligger en pizzeria nu förtiden. jag hade nästan glömt det.

När Jesper var liten gick vi otaliga promenader i området.

Jag såg honom framför mig, tulta omkring letandes efter pinnar och papper och allt annat som han trodde sig kunna behöva.

Vi hade kojor under träden som växer hängande och inbjuder till kojor och vi sprang gömde oss bakom alla trädstammar .

Paviljongen som det finns bilder på mig när jag var en liten kicka som sprang omkring och luktade på alla blommor.

Där jag har varit med tjejklubben och lekt charader och skålat i.

Där man ser Kristina kyrkan från alla håll stå stolt och ha koll på allt som händer i den vackra miljön.

Överallt gör det lite ont. Så där som det kan göra när man blir sentimental.

Änderna som matats av släktingar långt tillbaka i tiden.

Önskan att få Vigg och Juliana ska få uppleva allt detta som jag har varit med och som jag gav Jesper och Jacob här på denna promenad fast för fler år sen.

Åsså denna stora Längtan, till att få möta morfar en gång till där när han är ute med hunden. och vi alla tre blir så lyckliga av att stöta på varann.

Nej, jag måste ta med mig Vigg och Juliana på några upptäckar färder runt dammarna så de kan få egna minnen till dammarna i Sala.

SALA ÄR BÄST! INGEN PROTEST!