bortgjord

Jacob (och Jespers) kompis Anton har ett så "roligt" telefonsvararmeddelande.
Not!
Svararen säger Hallå?
Hallå?

och den som ringer upp (jag nu då) svarar tillbaka, hallåå! hallå!
tills jag kommer på att det är en jävla telefonsvarare.

Rätt itrriterande!
Sen var jag tvungen att återigen försöka få tag i Jacob.
Denna gång var jag beredd.

Tittade igenom telefonen, de senast slagan numren.
JOdå, där fanns ANtons nummer slutar på 31.

Jag ringer och jag hör
-Hallå!
Jag sitter knäpptyst! Ja ska nog vänta ut denna gång!
Jag ska inte sitta och skrika åt en telefonsvarare!
Ha! jag har överlistat den fan!
-Hallå!
hör jag igen, nu börjar jag tro att det kankse är han i allafall!
det tog lite för lång tid mellan hallåandet...

Jag fräser till.
-är det du som pratar på riktigt eller är det den där jävla telefonsvararen?
-ähm?
-va? säger jag uppfodrande
Då hör jag en skorrande skånsk stämma..
-äum, detta är Micke.
Och mina kinder, flammade och pulserade.
Det var Luis pappa jag ringt till.
det var mycket stammande från min sida när jag försökte förklara.