måndag 11 februari 2008

konservativ

Jag gillar hur det är.
Vill inte ha förändring.
Allt ska va som det är.

Hmmm, så ser jag inte på mig själv.

Till min stora fasa upptäcker jag.

sån är jag.

Vi har börjat med nya biljetter på jobbet, i lördags började de gälla.
Då började telefonen hemma ringa.
Nära och kära ringer och frågar om biljetterna...

Idag på jobbet är man som en nybörjare.
inget är sig likt.
Det tar 3 gånger så lång tid att sälja en biljett och det tar minst 2 säljare att sälja en biljett.

Och till råga på allt elände.
De har skaffat ny mobiltelefon till jobbet.
knapparna har bytt plats och har bytt storlek.
Det hörs dåligt i luren, jag hittar inte volymknappen.

Det var bättre förr.
Då visste man hur allt var.
HJälp!
Jag måste ha blivit gammal.
En gammal bakåtsträvare.
men inte en bukfet bakåtsträvare iallafall!

Inga kommentarer: