fy tusan vilket program som gick på tv alldeles nyss.
Jag förstår inte varför jag ska titta på sånt som är sorgligt.
Jag gråter och blir så ledsen så jag nästan går under.
Dt handlade om tre kvinnor som var och en hade mist sin man.
Fy fasen!
Usch, hoppas jag aldrig sldrig behöver vara med om det.
Jag fattar inte att man klarar av det.
Jag har nog gråtit lika mycket som de tjejerna nu.
Ögonen är helt igensvullna och snoret rinner och huvevärken kommer smygande igen.
Stackars, stackars Carola, Lotta och Tina och deras barn som itne fick behålla in män/pappor.
1 kommentar:
Den största sorgen vore att barnen blir faderslösa. O att pappan missar att se sina barn växa upp. Usch. Vår familj skakades om rejält i somras när sambons kollega omkom. Ja du kände väl honom, F. Våra barn mådde inte bra när deras pappa skulle tillbaks till ishallstaket...
Hoppas allt gått bra för I med flytten och så. Tänker ofta på henne. Det kunde varit jag.
Skicka en kommentar