sakta men säkert blir vi en del av vår lilla "by", väg.
Jag har tidigare berättat att av ca 5 hus hälsar 1 hushåll.
Men så helt appropå i höstas kom en dam nercyklandes och ville köpa ägg.
Adde undrarde så vem det var.
Då visade det sig vara en granne.
Efter 3 år dök hon helt plötsligt upp som om ingenting:!?
Nu kom hon idag och berättade om sin jakt på karl och fritid ja, faktiskt det mesta.
Hmmm? det känns j lite konstigt men.
skönt ändå.
Vill ju att det ska vara en fungerande gemenskap.
Inte att vi ska bli bästisar men en känsla av samhörighet.
1 kommentar:
Ja komma in i små byar är inte alltid så lätt. Där jag växte upp kunde folk ses som "nyinflyttade" i åratal!
Däremot brukade vi ju i alla fall hälsa på dem.;-)
Skicka en kommentar