NEJ......då, visst

jag har förfärligt svårt för att säga nej.
Det är stört omöjligt nästan.
Ber någon om något så i 99 fall av 100 så säger jag ja, fast jag verklgien inte vill.

Vi har sett framemot denna helg då vi är lediga tillsammans. från fredag till måndag morgon.
Äntligen!

Så ringer den eländiga telefonen.
En sjuk på jobbet.

-Kan du jobba fredag morgon?
-nej, tyvärr! (kan jag verkligen inte så kan jag säga nej) svarade jag överlycklig för att Adde jobbar till kl 13 på fredagen!
-oh.. sa du att Adde jobbar till 13? men då kankse du kan jobba fredag kväll om någon kan tänka sig byta?

OM någon kan tänka sig byta?
Vem vill inte byta bort fredag kväll?
-ja, hörrödu...ehm...jag måste ringa och kolla med Adde. Han kanske har något inplanerat.
(HOPPAS!!!!)
-ja visst rring tillbaka så fort du kan!
-ja.

så ringer jag Adde och vi gör samma misstag som vi alltid gör när jag ringer och frågar honom...
Han tror att jag ringer för att fråga om det är ok, att klarar han sig utan mig?
och det är klart att han svarar ja då.
så jag fr´ågar igen om han tycker det är ok att jag jobbar.
ja! såger han då förståss.

Så jag blir skitdeppig för att han itne tycker att jag ska vara hemma.
-Hej det är Vickie igen, jodå jag kan jobba. om jag får komma lite senare, för barnen är lediga från dagis och adde slutar inte förrän kl 13...
(hoppas det inte är ok!)
-jadå! perfekt! och martina blev överlycklig för att slippa jobba fredag kväll...
-mmm, ok ses imorrn.

Ringer upp Adde och berättar hur eldsen jag är för att jag måste åka och jobba..
-men varför atar du åt dig då?
-jamen? du tyckte ju att det var ok?
-jamen, jag trodde att du ville åka och jobba, komma iväg lite! Jag tycker att det suger att du ska jobba!