Förbanna Dalarna

Jag minns en gång när Vasaloppet skulle gå av stapeln.
Jag jobbade och tänkte inte särskilt mycket på just det.

Helt plötsligt slängs dörren upp till biljettförsäljningen.
In kommer en parant dam i vargpäls ner till fotknölarna och stor vargmössa.
Det blossar om hennes ansikte.
Det är illandes rött och hon flåsar som en ilsken tjur!
Hon skriker åt mig.
-Vet du vem jag? Jag är XXXX
och så följde en harang...
hon hade blivit avslängd tåget.
och hon hade blivit anlitad som frilansande journalilst och skulle skriva om vasaloppet.
Kamera och all packning hade blivit kvar på tåget.
medan hon skriker och gormar slänger hon av sig sin päls och kastar den med allvarlig tyngd på en stol.
Hon skriker och ger mig order om att jag omedelbart ska stoppa tåget och ge tillbaka hennes ägodelar från tåget.

jag bara gapar.

En rasande rödhårig furie nu endast i fördpälsiga moonboots och en sjaskig t-shirt med tryck på Ibiza,och ett par svarta termobrallor.
Hon är så arg och svettas ymnigt, det ser verkligen ut som om Ibiza är en ö, badandes i svett.
Jag gapar lite till och funderar hur i hela världen jag ska sköta detta.

Jag får väl ur mig lite typ at
tojojoj, hur kan detta ha hänt. att jag ska ringa till trafikkontoret och höra om de vet något.
Jag verkar så medkännande som jag kan.
Förösker köpa mig tid.
Jag ringer till trafikkontoret.
De sitter i andra änden och frågar om jag fått in idiotkärringne från tåget?
Hon hade varit helt galen och slagit tågpersonalen och fått utbrott från hell!
jag står där med damen mitt framför näsan, frustandes och pustandes.
-Ja, just precis!
-Hur kan vi hjälpa henne nu då? frågar jag.
-Är du knäpp ihuvvet, hon ska inte ha någon hjälp! Jo, kanske till hispan, hon är sjuk!

jag känner inte för att säga det till henne så jag kör mitt eget race så att säga.
-ok, men vad synd!
-vaddå? synd? eller står hon där? hahah det gör hon förståss!
-ja precis! men då bokar jag om henne tillbaka till stockholm då?
-gör vad fan du vill men hon är inte värd nånting. hon kan gott köpa en ny biljett som hon betett sig.
-ja, vad bra! kan ni kontakta tågpersonalen så de ser till att hennes kamera och packning kommer tillbaka till Stockholm?
-haha, jaja. skicka hem eländet. vi ringer så får de ta hand om hennes prylar bara vi blir av med henne. eller så borde de stackarna som råkade ut för henne ta hand om hennes prylar.
-ja, tack så mcyket!
Hon står bredvid och lyssnar med elefantstora öron.
Hon tycker tydligen att jag har gjort ett bra jobb.
för nu brister hon ut i med händerna uppsträckta mot Gud.
-Prisa denna flicka! Kära gode Gud tack för att du sände denna flicka till mig!
jag bara gapar!
-Jag skickar en förbannelse till Dalarna! jag ber Dig Gud att förbanna hela Dalarna!
jag som haft planer på att flytta till Dalarna.
tack Gud för att du uppmärkasmmade mig på detta landskap från helvetet!

jag bara gapar och vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Jag tänker på att dörren in till mig bakom luckan är olåst.

-Jag vill kasta en förbannelse över hela Sj utom denna guda sända flicka!
Du är en god människa! Du utstrålar godhet!
jag tackar Gud för att ha träffat dig!
Men jag måste träffa en präst!
jag måste få kontakt med en präst! kan du hjälp mig till en präst
jag nickar och tänker på den stackars prästen.
Jag känner honom.
Jag pekar mot kyrkan och säger att prästen bor i prästgården bredvid.
Hon klär på sig sina vargaskinnkläder igen och strålar med hela ansiktet.

Hon brister ut ännu en gång
-Tack Gud som hjälpte mig att inse att jag inte skulle flytta till Dalarna!
Förbannelse över Dalarna och deras onda folk!
Hon seglar iväg, tittar över axeln tillbaka mot mig, vinkar lite kokett och försvinner.

jag bara satt och tittade rakt fram och undrade om detta hade hänt i verkligheten.
Jag funderade om jag skulle ringa till prästen och förvarna.

Resten av dagen (och mitt liv med för den delen) förflöt hur lugnt som heslt!
Hon kom tillbaka lagom för att ta tåget tillbaka till Stockholm men var lite sen så hon slängde sig in kastade en slängkyss och prisade återigen Gud min godhet!