Pang, dörren slog igen så det skakade i glashyllorna.
Jag gick fram till fönstret och tittade ut.
Med stora, arga steg gick hon fort fram, utan att titta upp mot fönstret.
Hennes röda böljande hår riktigt blixtrade, till och med det visade i vilken sinnesstämning hon var i.
Jag kunde se de gröna ögonen framför mig som brukade se så lena och sjögröna ut men nu var de iskalla de hade nog ändrat färg till mörkgrå och såg nästan döda ut.
Inga känslor fanns kvar i de annars så levande glittriga ögonen.
Det visste jag, det hade jag sett en gång tidigare och då hade jag lovat mig själv att de skulle aldrig få sluta glittra igen.
Jag kände mig gråtfärdig men samtidigt arg.
Vad fan fattade inte hon ingenting?
Måste hon reagera som om det värsta hade hänt?
Herregud vad håller hon på med?
Tror hon att hon äger mig?
Det hände ju inget.
Äh, hon kan fan dra!
Jag gick och satte mig i fotöljen bredvid skivspelaren.
Jag satte på radion och stirrade rätt fram.
Hur hade hon fått reda på det här?
Då börjar de spela "vår" låt på radion.
Den som jag tog mod till mig och gick fram till henne och bjöd upp.
och hon tackade ja. det hade jag aldrig trott.
Genast kände jag mig ledsen.
Men hjälp vad har jag gjort?
Jag tänker tillbaka till fredagskvällen förra veckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar