apelsintrådar

igår på mötet åt jag en apelsin.
Det hör till ovanligheten, jag gillar inte frukt.
Men ett anfall av dåligandedräktsångest gjorde att jag började skala den orangea frukten.

jag åt och tuggade och pratade.
och kände mig på det hela taget nöjd med min nya lite fräschare andedräkt.

det värsta var sen efteråt.
jag hade apelsintrådar mellan varje tand tror jag.
först skickade jag luft i expressfart fram och tillbaka mellan tänderna ( ska extraknäcka om högtrycksluftapparat) i hopp om att trådaran skulle följa med luftströmmen.
det gjorde de flesta.
Men nästa längst bak där satt de och ville inte rucka på sig en ynka liten mm.

tillslut är det det enda jag tänker på.
Nu åker mungipan upp så det blir ännu mer snärt på luftdraget som nu är blandat med lite saliv för bättre effekt allt för att bli av med de irriterande trådarna.
MEn då blir det ett hörbart ljud också. pssst. typ.
och det är ju lite drygt.
då känner min tunga en liten bir tråd som sticker ut....
Väntar på att killen jag sitter mittemot ska titta ner i sina papper så jag snabbt som ögat kan trycka in näven i käften och pilla bort de eländiga trådarna.
sam tidigt vill jag knappt svälja utidall jag råkar stöta tillbaka tråden in mellan tänderna igen.

Ja! han tittar bort... jag fick bara loss en yttepytteliten bit restan satt som järnet.
Jag börjar så smått mitt arbete med luftströmmningen igen.
Jag inser att jag måste se fruktansvärt sned ut i ansiktet.
men jag kan inte sluta.

Det kändes konstigt att jag skulle gå ut därifrån också, låtsas gå på toa,
det var ju bara vi och han hade bråttom.

Jag fick bort apelsintrådshelevetet tillslut, han var tvungen att springa in i ett annat rum för att hämta en pärm.
Då kunde jag rota runt med fingrarna långt in i munnen och låta hur högt som helst!

Gu vad skönt det var när de var borta!
Kände mig som nyförlöst!