idag var jag i Sala och hade lite socialträning med bazir.
mitt i min promenad träffade jag Linda en tjej som jag egentligen inte känner så bra och har nyss lärt känna.
Hon är en sån där människa som man blir glad av att träffa, hon får mig att känna mig sedd och det känns som om hon blir glad av att träffa mig.
jag gcik därifrån peppad och var sugen på att fullfölja några av mina planer jag har i bagaget.
Det är fantstiskt häftigt att en människa kan få en att bli på bra humör och när vi pratade så hade jag inga problem heller på något vis.
Medan en del man träffar så av någon anledning så börjar man beklaga sig och berätta hur jobbigt och jävligt allt är just då.
fast det egentligen inte är så hemskt som man får det att låta som just då.
Då går man med en klump i magen sen över vad man sagt.
Tack Linda för att du en promenad precis just då och där!
Nu har jobbarskallen åkt på och idéer knäcks och kläcks å ska följas upp.
och vi håller tummarna för er närmaste framtid...
1 kommentar:
Tusan vad nyfiken jag blev nu!
Skicka en kommentar