emellanåt får man tjata ihjäl sig på barnen.
Det går inte in i deras öron eller förstånd eller var det nu ska hamna det vi säger.
nu ikväll när vi lagade mat duakde vi och ställde fram salladen.
De tog sallad och tog sallad och tog sallad osv.
Vi sa att de skulle vänta tills maten var framplockad.
vi sade det huuuuur många gånger som helst.
och tillslut fick adde nog och sa till på skarpen vilket Juliana inte gillade utan hon drog som avlöning från köksbordet och smällde igen dörren efter sig.
-Jaaa, gå du och kom tillbaka när du lyssnar och är på bra humör igen ropade adde efter henne.
lång stund senare ko mVigg och sa ill Adde att han borde be Juliana om ursäkt.
-tycker du det sa Adde?
-jaaa sa vigg och så gic de tilsammans upp.
En stund senare kom adde ner ensam och berättade följande.
-jag frågade barnen vad man ska göra då när man har tjatat så många gånger? Man ska itne behöva tjata alls!
Barnen ahde tittat och funderat och sen sa de
-pussa på oss då!
-va? sa Adde ska jag först hålla på och tjata och säöga samma sak tills jag nästan blir arg och då ska jag pussa på den som jag måste tjata på?
-jaaaaa! om man får en puss då kankse man glömmer bort det andra och så vill man göra andra saker, kramas och pussas och sånt mysigt!
hoppas man komemr ihåg det i "stridens hetta" bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar