för länge sen så var det en tjej som fanns med i min bekantskapskrets men vi hade inte direkt pratat med varann.
Nu känner vi varann och kan skratta åt detta som hon total fastnade i när hon tagit ett glas eller tre...
Då när hon groggat på en stund kom hon fram till mig lika säkert som att Ljusdal ligger i Hälsingland.
Då vilel hon att jag skulle sjunga för henne.
Och är det något jag inte kan så är det att sjunga!
eller jag sjunger mycket och gärna när ingen lyssnar.
Jag besparar dem det så gärna!
jag kunde inte förstå varför hon alltid kom fram till mig?!
varför hon just ville att jag skulle sjunga för henne?!
Då kom slutklämmen...
-jomen, det är klart att du kan sjunga! Din mamma är ju gift med en musiklärare!
Tänk om det vore så väl.
Då skulle hon kunnat få gifta om sig några gånger till med olika yrkesarbetande män som kunde smitta mig med många olika talanger.
Fast jag vill ju inte vara utan Torkel.
Hellre ett liv som jag med Torkel än ett liv som en talangfull perfektionist utan honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar