bye bye

Imorse ringde telefonen.
Jag for upp som en skottspole (jag har nog ingen aning om vad en skottspole är inser jag nu...)
snabbt uppe var jag iallfall.
Jesper!
Ojoj nu har det inte gått som jag hoppats.
Jag har legat vaken inatt och oroat mig över att han inte får ut japanslantarna när han ska växla in..
Han får inte ta med sig gitarren...
Ja, jag ska inte trötta ut nån med min sjuka fantasier...

-Hej, det är mamman.
-Hej! Du ehumm, kan du hämta oss på söndag?

Ohhh, jag fattar inte! Hur kan man börja fundera på det kl 7,00 samma morgon som man åker, nån timme innan det lyfter?
-Jamen, hur går det då? Har du växlat? Fick du med dig gitarren?
Något litet kan väl strula iallafall?!
Tycker jag själv att det låter som att jag vill höra.
Men jag har inte riktigt hunnit vakna och dessutom tänka en vecka fram innan denna dag har börjat...

-va? kan du det? Du får hämta oss med rullstolar hehehe, fan vad vi ska dricka Whiskey!!
-Jaa, jag kan hämta er. När, var, hur? och inga rullstolar! är ni nervösa? är det pirrigt?
-21,25 terminal 2. Neej! det känns så jävla kul mamma!
-vad bra! du kan väl höra av dig någonting va?
-nej, det blir så struligt.
-meh snälla, så jag vet att du mår bra iallafall ju!
-jaja, få se om jag får iväg ett mail kanske...
jaja vi syns på söndag.
-mmm, ta det lugnt! Ha det så bra!

klick