Bula

Vigg kom ju upp mitt i natten med en bula mössa på skallen.
Igår jagade Juliana ihop en och annan bula.

FÖrst kröp hon under borden och jagade farmor S hund och han började nog tycka att det räckte.
Jag bad Juliana, jag sa åt henne, jag förklarade för henne, jag mutade henne och till slut så jag tof jag tag i henne för att dra bort henne från hunden innan det hände något.
SAmtidigt som jag tar tag i hennes arm slänger hon sig undan... rätt in i stolskanten naturligtvis i hörnet som var kantigt.

Bulan som växte ut från hennes panna var stooor.
Jag kände mig som en bov, en urrutten mamma.

Hon lugnade sig allra helst när vi gick ut med hunden men beklagade sig med jämna mellanrum så klart med denna utväxt!

Nån timme senare (1½ ca) står Juliana på terassen (nån slags) som är uppbyggd av trallvirke ca 2,5 dm från asfalten...
Dunk hon ser inte att det tar slut...
Rätt ner i asfalten med bulan före.

Alltså bulan hon hade nu?!
Den går inte att beskriva. Det var som om nån opererat in en golfboll undet pannskinnet på henne.
ojojoj, så var det dags att bege sig.
Väcka henne lite då och då för att kontrollera att hon var med och redig.

Och vem är redig mitt i natten?!