olika

tänk vad svårt det är när man träffar någon som inte har samma humor som en själv.
när man pratar och berättar saker och det går inte in i den andres huvve.

så försöker jag lite försiktigt förklara vad jag menat och det blir ännu mer fel,
tillslut sitter man där som ett fån.
alltihop man sagt är nonsens eller så tror den man pratar med att man är barnmisshandlare eller bara psykiskt sjuk.
rynkan mellan ögonbrynen blir djupare och blicken börjar svaja. törs inte möta min blick.
och den får brått att försvinna.

Personen försvinner iväg med rädd blick och jag funderar på om jag kan ringa upp och förklara mig lite bättre utan cynism och utan att krydda med satir.

men det är försent...

de får väl tro att jag är tokig.
och ärligt talat så klarar jag mig utan dem.