grrrr

juliana har kompisar här idag.

jag var skeptisk.
mycket!

ibland kan det vara bättre med kompis än barnvakt.
men jag tror de får bli lite äldre först.

men idag skulle hon få chansen hon ville så gärna att de skulle få komma.

och hon beter sig som ett pucko.
hon ska bestämma allt, hon rycker saker ur händerna på dem och när jag säger åt henne så skriker hon som en stucken gris skulle bli avundsjuk på.

efter ett skrikanfall så ber hon kompisarna gå sin väg, hon vill inte ha med dem att göra.
jag känner verkligen hur min humör tvärdyker....
men så vill man inte ställa till med en scen inför de andra.
men tillslut blir jag tvungen att sätta stopp.

och hon skriker igen värre än någonsin.
jag sa gå ut härifrån. dina kompisar får fel på hörseln, såg de stackarna med händerna över öronen med en bestört min.

Julia, en av kompisarna tittar på mig och säger
-jag tror inte Juliana får komma hem till mig någon mer gång hon skriker så mycket!
-äh, sa jag du får ta med henne hem på en gång! jag orkar inte heller med någon som låter så där.
Hon tittade livrädd på mig och säger efter en stund
-nej... vi kastar bort henne istället.