målbrottet

igår var jag i ett rejält trångmål

Sjunga psalm...som man aldrig hört tidigare.
I himmelen, psalm 169.

Jättefin, tror jag.
Alltså rösten hittar aldrig en melodi, långsamt, långsamt byter den toner och ord.
och då har jag redan bytt både ton och ord.
Jag framstår verkligen som en tonårspojke som rösten än är hög än låg hos.
Det är konstigt, jag är inte helt omusikalisk men jag får inte till det.

Jobbigast är det när man är på vers 4 och tycker sig ha fattat galoppen.
Då provar man att ta i sjunger ordentligt.
och man inser att man inte har fattat ett skit.
jag ligger ungefär en rad före alla andra. och melodin hade inte fastnat alls...
Man ser hur de framför vrider lite besvärat på sig innan man hínner tystna..