begravningen

Nu är det över.

Begravningen var fin!
Det var skönt att vi kom dit först.
Adde ville förbereda sig totalt eftersom han skulle sjunga låten som han skrev till sin pappa.

tack vare det så kunde vi också ta tillfället i akt att klappa på kistan och tänka en stund själv.
Låta känslorna svalla i lugn och ro.
Prästen var en man som prästvigdes tillsammans med Sven så det va ju lite speciellt.

Jag fasade för Addes spelning.
HUr skulle det gå?
Hur skulle han klara det?
och
Hur skulle jag klara det?

Men det var så fint!
Det var mycket känslosamt, då åkte nog näsdukarna för de flesta fram.

Adde ska ha en stor stående ovation!

Sen var det roligt att höra om några av Svens långa liv.
Föddes på 10talet
på 30 talet var han i Amerika, tog sig dit per båt som steward.
vi fick höra om vad han gjorde under andra världskriget.
Hur han hjälpt människor med allt från droger till spökutdrivning...
När han föddes fanns knappt bilar, telefoner o s v.
men han gick tom datakurs.

Mycket värme och kärlek har funnits i hans liv!