p.s.

jag är en känslomänniska.
Känslorna sitter liksom utanpå kroppen.
så fort jag känner något så märker alla det, har jag fått höra.
och känner, ja , det gör jag faen i mig hela tiden.

Häromkvällen slog vi på teven och det var filmen Cujo, Steven King rulle, om st bernardshunden som får rabies.
En "gammal" film från början på 80 talet.
Jag hade läst boken och insåg att jag inte skulle se filmen så jag har hållit mig borta i kankse 25 år.
men nu ramlade vi över den.
i filmen är det ett barn som inte mår bra.
och jag blir nästan sjuk, jag kan knappt titta.
När filmen som egentligen är rätt usel är slut så har jag ont i magen, helt slut.
Vi gick och la oss och jag bad adde att vi skulle slå igång en "måbra" rulle så jag skulle kunna somna fint.
Javisst, vi slog på P.s. I love you.

Måbra rulle?! nej, näver!

jag har inga problem att gråta till filmer lite då och då.
Denna film var för jävlig.
Asså jag tror jag började gråta ca 10 min in i filmen sen kunde jag inte sluta.
Jag grät och grät så till slut hade jag så ont i huvudet, kroppen och snoret rann att jag fick be adde att vi skulle stänga av.

Helt otroligt, jag kunde inte titta klart för jag grät för mycket.

så nu tittade jag på den sista halvtimmen och det var som att trycka på onknappen till min tårkanal.
Det började rinna tårar och snor på en gång ...
hemska film.