ont i mammhjärtat

När jag skulle hämta småttungarna på dagis idag så blev Juliana i vanlig ordning alldeles överlycklig för att jag kom.
Sprang och ropade mamma!!
Vi kramades och sen vände hon på klacken och sprang till dagisfröken för att berätta att hennes mamma kommit!
(som om det vore ovanligt att vi hämtar henne)
Fröken och jag vinkade till varann och Juliana sprang tillbaka mot mig igen och krockar med en mindre kille som satte sig pladask på rumpan och blev lite ledsen.
Juliana bröt ihop totalt och sa upprepade gånger att det inte var hon...

Fröken kom och sa, hon också att vi visste och såg att det inte var hennes fel.
Då passade fröken på att säga att detta hade hänt tidigare.
När något mindre barn i närheten av Juliana råkat göra illa sig eller blivit ledsna så har Juliana blivit jätteledsen.alltså brutit ihop i princip..
och ropat att hon inte gjort något.

Jag la ihop 2 oc h2 och blir ledsen, jättelessen.
och minns februari när Juliana fick en utskällning utan dess like av en vuxen som mer blev rädd för vad som skulle kunna ha hänt än för vad som hände.
för det hann aldrig hända något.

Och Juliana har inte fått någon som helst förklaring till varför hon fick denna totala helsågning.

Jag har undrat om det inte skulle visa sig någongång.

Jag får så ont i hjärtat.
Det känns så onödigt