jag klarar mig alldeles perfekt utan jippon av något slag där det krävs tålamod att köa och underordna mig andras fart och tycke.
Vårrus.
Hur många bruttor på samma plats som skulle gå samma sträcka eller egentligen skulle man säkert springa...
Det som mest imponerade på mig var sorlet,ljudet.
Tänk er hur många bruttor som helst och ingen är tyst.
Det måste ha hörts när vi kom ett surrande värre än alla getingsvärmar i världen.
Sen är jag helt fast för rumpor.
Det är inte klokt.
Rumpor kan verkligen se ut på hur många sätt som helst!
Hängiga, slängiga, fasta, dallriga., ihoptryckta, uttryckta. tappade, äggformiga, små, änu mindre och inga rumpor alls, bautaarslen också ridbyxformade.m.m.
rumpruset skulle jag vilja kalla vårruset hädanefter.
och jag komemr nog inte att ställa upp någon mer gång!
jag gör som en dagis fröken sa:
jag tar mitt rus här uppe i spåret och så får min man slå igång bastun så den är varm när jag kommer så har vi picnic ibastun sen.
det låter mer som min melodi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar