Jaha, nu har jag blivit grillad.
Inatt försvann Luis.
en erfarenhet jag gärna varit utan.
Vi har åkt omkring och letat och letat.
Jag har ringt runt ett hundratal samtal.
Först stängde han av telefonen.
sen satte han igång den med jämna mellanrum.
så då skickade jag sms där jag skrev att jag var orolig och ledsen att det är bättre att han talar om att han tänker skita i att komma hem istället för att göra så här. att jag var jätteorolig.
då kom det ett kryptiskt sms från hans mobil men skrivaren sa att han inte kunde tala om vem han var men..
Luis hade blivit jagad och var försvunnen men att han alltid skulle klara sig att vi inte skulle oroa sig.
Ha, det är ju inte det man vill höra när man inte vill oroa sig!
Jag är rätt säker på att jag såg honom vid ett tillfälle. men vi hann inte vända bilen så han hade försvunnit när vi kom tillbaka.
De måste ha sett oss eftersom det stod i smset att vi två inte behövde gå omkring och oroa oss...
sen skcikade jag ett till sms där jag skrev att allt är bättre om han hör av sig. att jag oroar mig mer efter smset jag fick.
då fick jag ett till sms
den som skrev smset skulle försöka få hem luis oskadd inatt. annars...
jaaaa?!
jag skrev tillbaka att den som skriver det där smsen har väldigt dålig humor. och fattar inte hur det är att vara orolig och bry sig om en annan människa.
sen har jag inte fått någon mer kontakt.
fast jag vet att han mår bra fick höra från en som träffade honom inatt.
men hur fan ska man tackla detta?
tur att det inte är något av mina biologiska barn som har betett sig på detta vis...
då skulle jag vara OXTOKIG.
Nu på morgonen har han telefonen på men svarar inte. vid ett tillfälle lyfta han på luren men la på igen.
jag har skickat sms där jag skrivit att det är synd.
att han gör ju bara bort sig och att det är han som bestämmer hur mycket vi kan lita och tro på honom. att igår kväll var värt detta.
Åhhhhh, vad tråkigt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar