tålamod

Min käre make har begåvats med ett tåalmod som inte är av denna värld.

Igår kväll så spritter det till hela långskånken och han försvinner uppför trappan.
Några sekunder senare kom han ner igen med bekymmer vecken i pannan lagda.
jag frågade lite försiktigt vad som står på.
"han har så mycket så han vet inte vad han ska börja med men något måste han göra...
han måste börja nånstans..."
hör jag honom muttra medan jag ser bakdelen av honom försvinna igen...

Ser en ljusglimt av ficklampan när han är på språng uppåt igen.
Jag går efter för att få veta.

El... sladdar och återigen sladdar.

Han drog rör förut för att ha till sladdar innanför väggarna.
Det blev tydligen inte som han önskade.
Nu har han dragit ut det som han haft inuti röret för att byta ut det till en annan sladd.

Nu skulle han trycka igenom ett "metallsnöre" i röret för att sen få igenom den nya sladden...
Det gick inget vidare.
I tre timmar stod han med ett otämjt metallsnöre som inte gick att trycka in.
Det var för snäva svängar och så...

Jag provade i sammalagt 4 min och sa
skit i detta! låt en sladd gå utanför!
men han gav inte upp.
Jo, efter 3 timmar, 3timmar! för då hade han så ont i händerna av att stå och trycka, lirka svänga med detta metallsnöre som var totalt bångstyrigt!

3 timmar!
3 min då fick jag ont i händerna!