jag håller på att bli knasig.
bazir är helt galen i mig.
ser han inte mig gråter han och springer omkring som ett torrt skinn och letar och ylar.
Det spelar ingen roll att de andra är hemma. det är bara jag som duger.
Lycka för honom är när jag sätter mig ner.
Sitter jag så han inte får sitta i mitt knä knölar han in sig bakom min rygg och "står" och sover mot min rygg.
Igår lärde han sig gå i trappan för att jag var på övervåningen.
Han är ca 1,5 m ifrån mig hela tiden.
Idag la jag mig i ett bad.
Han sprang som en galning runt och ylade.
Han låg lugnt i fåtöljen när jag gick in på toa så han såg vart jag tog vägen och jag låg och sjöng lite grann så han skulle höra mig.
men inget hjälpte.
Hans värld hade rasat.
han såg mig inte.
Det är rätt drygt faktiskt.
Igår så tänkte jag att jag och småttungarna skulle ta en liten vila framför tv´n (så de inte tog ut sig efter alla sjukdomar.)
Jag slog på peter pan och jag vet inte om jag hann landa i soffan innan tre st låg uppe på mig.
jag låg där och försökte se tv´n med Juliana liggandes uppepå mig, kind emot kind.
Vigg vilade hhuvvet mot min mage.
åsså hunden,
han hade klämt in sig emellan barnen och snarkade.
HJälp mig !! ge mig lite space
4 kommentarer:
Sötis du är nog hans trygghet:) minns Micro när han kom till oss han sov på våra fötter när vi diskade och lagade mat!!!!! Blir nog bättre när han vant sig lite mer.
Oj det är som att ha småbebis på nytt. Kan du inte lägga ut en bild på bebisen? Vet du nu har jag lyckats länka dig, efter lite foskningsarbete på universitetet. Hoppas du inte misstycker.
Ha det bäst!
Tro mej det är hemskt, och försök vänja av honom det. För min familjs hund som är 4 år, han springer mellan ytterdörren och fönstret (tittar om bilen kommit hem) och gråter och ylar... Det låter hemskt, och detta pågår så lång tid mamma är borta!
just ja!
Din blogg är den bästa!
Skicka en kommentar