Juliana

Den goaste av alla goa.

Imorse vakande jag av att hon låg och kramade och pussade mig.
Jag låg inbäddad i hennes famn.
Helt underbart!

Det fortsatte så tills...
vi skulle göra iordning för att klä på och åka till dagis.
Hon skulle inte gå på dagis idag!
Hon sprang och gömde sig.
Fick vi tag i henne så bet hon, slog hon och skrek hela tiden!
Vi pratade, vi lirkade och vi talade om att det tjänar inte något till att bete sig på detta vis.
Jag skrek tillbaka, jag hotade jag försökte avleda..
Jag gjorde allt utan att muta.
hon skulle inte kunna få något bara för att hon beter sig på detta gräsliga vis.

Fick vi ena armen i ärmen så drog hon ur den när vi försökte få in den andra.
Hon låg som en hösäck och skrek, helt lealös och då är det inte lätt att klä på någon!
Fick vi ena benet sparkade hon.
och vi talade om med arga röster attt i denna famlij slåss, sparkas vi INTE!
Till slut knäppte vi igen jckan utanpå hennes armar sen lyfte jag henne helt sonika ut och la henne på grusgången.
Hon skrek och grät, snoret rann och blandades med tårar och saliv.
Hon spottade och fräste och var helt omöjlig.
Jag sa till Vigg att nu går vi till bilen.
Men han var ju chockad av situationen och ville inte lämna Juliana.
Jag talade om att vi skulle absolut inte lämna henne utan vi skulle gå och hämta bilen för jag orkar inte bära henne dit.
Vi kör fram itll henne.
Jag ser att hon försöker ställa sig upp men det är svårt när armarna är innanför jackan.
Vigg hade beslutsångest, skulle han stanna hos sin hysteriska syster eller ??
Han följer mig när jag säger att vi ska hämta henne att; så där som hon beter sig kan man inte göra.
När vi kommer fram till bilen kommer en högröd, gråtande snordropppande flicka med armarna utsträckta och springer efter Addes bil. Hon skriker efter pappa.
Han vinkar och åker.
Jag knäpper fast Vigg med säkerhetsbältet och talar om för Juliana att hon kan hoppa in på sin sida.
NEJ
jag säger att hoppa in eller jag slänger in dig för nu har jag tröttnat! nu är jag skiiit arg.
Hon går till dörren men gör inte en ansats till att gå in.
Jag lyfter in henne med en duns. sätter fast bilbältet och är så arg så jag skakar.
KÖr iväg och skulle helst av allvilja ha gasen i botten, höra motorn vråla och göra en riktig rökande burn out som visar mitt humör.
men så gör man ju inte.
jag kör därifrån och säger till på skarpen till Juliana att Hålla tyst!
hon tystnar i 2 sekunder..

sen sjunger hon.
fem fina fåglar satt på en gren, en ramla ner så var de bara 1,2,3,4 fina fåglar kvar.
me nsin ljusa lilla flickröst.
fnissar till och vill att Vigg ska vara med och sjunga.

Och jag bara gapar?!
Jag har fortfarande alla mina känslor i svang så jag skakar.
Jag kan då inte vara med och sjunga.

Ibland kan man fråga sig själv hur man ska orka?
och
*Är det bara min dotter som kan få såna här utbrott?
är det bara testing, testing på hög nivå?
om, har hon då lärt sig att det hjälper inte att få såna här utbrott, man får inte sin vilja fram. absolut inte om man beter sig på detta vis.
Hoppas!