telefonbus2

jag skulle ringa till Ingela, en granne där vi bodde förut.
och slår hennes nummer och det svarar en karl?!
lite grumligt så jag hör inte exakt vad han svarar
men jag tycker det låter exakt som en annan granne, björn.

-meh?! varför svarar du där för? slänger jag ur mig på direkten
-va? säger mansrösten
-varför svarar du där för? attackerar jag
-ja? varför inte... sa mannen
-ja? det kan man fråga sig sa jag och kom på att det har faktiskt inte jag med att göra,
åh, förlåt det har ju inte jag med att göra får jag lite skamset fram
-eh? sa mannen
-ähumm, är Ingela där? frågar jag
-nehej du, säger den nu skrattande killen
-haha säkert!? sa jag och tänker vad fan håller de på med?
-nej men vi har ingen Ingela här! skrattar han vidare
-men guu, vad håller ni på med? asså man kan ju inte busringa med dem som ringer upp juh! sa jag
-nej men du! vi har ingen Ingela här. Du har ringt och så sa han blabla bilskroten
-aah sure!BIlskrot!? jag fattar inte vad ni pysslar med! lägg av nu Björn! kan jag få prata med Ingela

han skrattar så dånar i telefonen.
-men du var mig en envis en! Du måste ha ringt fel! får han fram
-nehej! jag har ringt till Ingela. och jag fattar inte varför du svarar där, men om ni har något på g så ska jag inte säga det till någon. men jag kan väl få prata med henne nu!?
jag är verkligen envis

och han skrattar!
-äh, jag ringer upp igen! då kan ju Ingela svara på direkten sa jag och skrattade jag med

Jag lägger på och ringer upp igen. Ingela svarade
-hej, vad pysslar ni med? säger jag på en gång.
Ingela förstod ingenting.

jag hade ringt fel! och jag hade ringt till blabla bilskrot!

och vi skrattade.