Adde jobbar hela långa asskithelgen.
And I hate it
på dagtid.
på kvällen ka ndet faktiskt vara helt ok, bestämma vilket teveprogram jag vill titta på om jag vill titta på teve.
Sitta fra,för datorn och glo runt.
ja, alltså gör baske mig vad jag själv vill
Mne dagen går långsamt.
Idag hade jag tänkt göra mig till och hitta på nå skoj med småttungarna.
Åka tåg!
Ja, jipppi va kuL!
Enda tills något inte går i Viggs väg.
Typ att kalsongerna känns knöliga och jag tycker att han ska ha kalsonger under byxorna.
Livet rämnar.
Han ska rymma, han ska inte åka tåg, han vill vara hemma och spela dator.
Jag blir trött och tackar allra ödmjukast (?) för att jag slipper ut och åka tåg.
jag vill ju bara vara hemma.
Då blir etter värre.
Då inser han att det kankse inte kommer att bli av.
Då springer han ut i bilen och stänger in sig och ska åka själv.
så nu sitter jag här och har tappat all lust.
Juliana sitter bredvid och fattar inget.
Vigg sitter i bilen och försöker köra iväg.
BIlnycklarna har jag!
Men guu vilken tervlig och rolig lördag!
för ett par kalsonger om han fått för sig sitter knöligt!
1 kommentar:
Helt ensam är ju kanon men ensam o underhålla, utfodra o svara små barn ställer andra krav på tillvaron. Och nu är det förstås försent att låta han åka utan fillingar? Annars får det väl bli fillingar=tåg. Inga fillingar=inget tåg. Så måste Juliana få lite positiv särbehandling. (herre min skapare-nu hörs det väl att jag jobbar med pedagogik!? Skola är en sak... Hemma är en annan sak...)
Jag har sagt det förut o jag säger det igen: Playdoodeg!
Skicka en kommentar