vi var ut med hundarna, jag och småttungarna.
De var inte svinpå utan ville mer gå hem och slöa.
jag hittade på diverse olika lekar på vägen.
tillslut var jag så dum så jag sa att vi skulle se vem som kom först upp på berget och stå i solen.
Solen sken så vackert precis på bergets högsta topp.
(berg... ca 50 m högt om jag tar i)
Juliana drog som en avlöning och Vigg ar noll förberedd.
Han slängde sig skrikande ner på marken och sa att man inte kan tävla utan att nån säger klara, färdiga GÅÅÅÅ.
Som han oftast skiter i för han är snabbast i väg.
men denna gång var det livsviktigt.
Juliana var uberlycklich!
hon hann komma iväg.
Hon sprang som om det gällde livetoch Vigg skrek som om någon höll på dö.
och jag gick och förbannade min dumma tunga som slant med en tävling.
JUliana stod tillslut högst upp i solen och hurrade
vigg skrek att han inte var med så det var ingen tävlign eftersom hon var själv..
och jag var faktiskt tvungen att hejja på Juliana för jag pratade med Vigg om att det oftast var han som vann eftersom han är störst och snabbast att vi kunde låta JUliana få vara glad och vinna för en gång skull,
men det örat ville han inte lyssna på.
HElt plötsligt var det visst ur världen och han kunde bjuda henne på vinsten när han insåg att silver är fint det med.
-Juliana du fick guld och jag fick SILVER! och mamma hon fick....
De tittade på varann och tänkte så det knakade.
-mamma fick, ehhh...
-Juliana, du fick guld. jag fick SILVER och mamma fick ....gräshoppa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar