torsdag 17 maj 2007

Till Morfar

Tänk om jag fick vrida tillbaka tiden.
Tänk att få chansen att uppleva en dag igen.
Tänk om jag fick rekonstruera av minnen en dag.

Vilken dag jag skulle ha!

Jag skulle möta dig på stan när du kommer farandes på cykel för att jaga extrapriser i affärerna och om det var vinter och jag hade mössa på mig skulle jag få en tia.
Vi skulle ta en promenad i parken med Fanny.
Du skulle presentera mig för några av alla dina bekantingar som din nya tjej "fin va"?
Till lunch skulle vi äta grillade fläskkotletter med Monicas potatissallad, nej, borsjtj nej, korv eller sill...
Jag skulle svara i telefonen när du ringer bara för att fråga "Ho edde medde menisa"?
Jag skulle sitta och titta på dig när du styr och ställer inför dukningen när vi ska äta.
Du skulle underhålla mig med en rolig historia som antagligen du skrattar mest åt.
Jag skulle beundra din stora, fina rhodedendron i Forsbo.
Jag skulle se hur snabbt och vant du slänger på dig din stora ryska pälsmössa när du måste visa något ute.
Vi skulle efter att ha druckit thé bli sittandes i soffan, du med din stora, starka hand tryggt vilande på mitt ben medan vi tittade på något av dina favoritprogram.
Sen när jag visste att tiden börjar ta slut skulle jag krypa nära dig när du låg i sängen och läste tidningen. Blunda och lukta på dig, fylla hela mig med morfarlukt och då skulle jag be dig berätta om hur lycklig du var när jag föddes, hur du höll mig första gången i din stora, starka famn.
Då skulle jag för första och enda gången tala om för dig att jag måste vara det lyckligaste barnbarn som någonsin funnits. Att jag haft sån tur att få fötts in i din och mormors värld.
Jag skulle tacka dig för att jag alltid fått vara speciell med dig.

TACK! Kära, Älskade Morfar som alltid fått mig känna mig älskad.
Jag hoppas du förstått och känt hur mycket du betytt för mig och hur viktig du är för mig fast jag aldrig sagt det rakt ut.

Jag älskar dig morfar och hoppas att du väntar på mig nånstans med din stora, starka famn redo att ta emot mig!
Jag kommer sakna dig enormt!
Men ännu är jag inte redo...
För jag ska föra mina minnen av dig vida omkring,
Du kommer aldrig bli glömd!
Sov gott!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fan Svickies jag började gråta.... kom o tänka på min morfar som gick bort när vi var i Chile.

Cissibitar sa...

Åh vad fint skrivet. Jag hade också turen att få träffa honom några gånger. Han var urskön.
Kläm

Anonym sa...

Men flicka, så vackert du skriver. Sitter här på jobbet och läser och tårarna håller på att svämma över. Jätte fint skrivet Gloria

Anonym sa...

Mycket vackert skrivet