Nu har de sparat pengar åt mig... igen

När jag kom hem från jobbet sa jag till Adde att jag ville åka till Bauhaus och shoppa loss lite.
Eftersom det var Bauhaus så ville även han det.
Så vi åkte och hämtade småttungarna och drog.
Vi fick kämpa som idioter för att hålla dem vakna i bilen. (Somnar de så: ingen vuxen vaken tid what so ever.)
Börja med alla barnsånger; klappa händerna så fort du kan, imse vimse spindel, i ett hus i skogens slut ja de där med rörelser som funkar i bil.
Tänk ut annat,
Typ skrika rätt ut att det står en älg på vägen eller att duvan flyger iväg med en grävling eller spela hög musik på stereon...
Men, men vi kom till Bauhaus utan att någon tittat för länge på insidan av ögonlocken.
Fast då är ju Adde och jag helt färdiga av någon oförklarlig anledning?

Väl där så ryckte det i shoppingnerven!!!
Nu skulle här handlas!
Vi skulle höja Bauhaus dagskassa rejält!

Först skulle de (kan du gissa vilka...) sitta i kundvagnen, sen skulle de ligga i kundvagnen, sen skulle de gå bredvid kundvagnen, sen skulle de stå på ena sidan av kundvagnen så det blev helt galen belastning så allt svängde av sig självt åt fel håll hela tiden...
SEN skulle de springa runt, runt, runt.
När de hade tröttnat på det så kom de på att de kunde klättra på alla hyllorna (och då menar jag ALLA hyllorna)

Vigg blev tydligen kissnödig och tänkte sätta sig och kissa på en av visningstoaletterna.
Jag hann se honom...(tack gode Gud, amen)
Sen skulle de dra fram alla lister och rundstavar.
Då fick jag nog!
Satte Vigg i min kundvagn och sa över skriket. Nu vill jag inte handla något mer!
Så vi gick skrikandes, grinandes och jag högröd i fejjan till kassorna.
Vi handlade för knappt nå alls...

Ska vi tacka dem för att de har ett ekonomiskt sinne gömt någonstans som i slutänden gynnar deras stackars föräldrar eller...