jag har haft ett maratonsamtal med en kvinna.
En kvinna som jag inte trott mig kunna förstå.
Det är verkligen motsägelsefullt i min mage just nu.
Min grundmoral och tro på livet säger och skriker att jag inte kan förstå.
Men mina öron, hjärta och hjärna har lyssnat och hört och har förståelse.
Och ju mer dagen går så förstår jag mer och mer.
Tänk vad allas liv är olika.
och fy vad jag kan vara enkelspårig och bara förstår saker och ting utifrån mitt eget perspektiv.
Idag har jag blivit en mer öppen människa som kommer att försöka tänka stort istället från mig själv.
för jag är ju bara en sån liten människa som har sån liten erfarenhet av livet.
Livet är ju inte bara mitt.
Livet är ju ditt också och alla andras.
Alla har vi vårt eget liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar