Fri

barnuppfostran.

Jag gjorde aftonbladets föräldratest.
Jag gjorde det på adde sen också.
VI är den coola typen av föräldrar som har "det löser sig" som motto.
Det kanske stämmer.
Vi tar lite situation efter situation och jagar inte hjäl oss efter aktiviteter för barnen.
Det är bra att ha tråkigt emellanåt tror jag.
Barnen är med överallt och vi försöker lära dem att uppföra sig bland folk och fä.
Vi uppfostrar efter vårt eget sunda förnuft på något vis.
En viss handledning.
En hjälp på vägen.

De finns ju de som använder sig av fri uppfostran.
Det blir ju starka och självständig barn.
MEn som jag upplever det så blir det rätt ensamma barn också.

För jag tycker ofta att det barnet gärna gör ehlgalna grejer för att kankse få uppmärksamhet.
Lurar andra barn att göra knasiga grejer för att se hur reaktionen blir hos deras föräldrar.
Det är såna barn man inte gärna lämnar utan uppsikt.
Det gör deras föräldrar och de har det rätt gott, de räknar med att om det är något någn tycker är fel/galet eller totalthaveri så säger de väl till barnet själv.

men jag är sån som tycker det är jobbigt att säga åt andras barn.
jag har liksom fullt upp med mina egna barn.
men tillslut måste man säga ifrån för att mina barn ska slippa vara med om saker som jag inte vill att de ska behöva vara med om...

ok, visst vill man ha ett fritt och självständigt barn men jag tror att de måste få en fast hand på vägen, för att få hjälp att förstå de sociala koderna i samhället.