jag är den pratglada typen.
pratar mest hela tiden eller sjunger (skrålar).
det låter runt mig skulle man kunna säga.
men "dagen efter" då är jag knäpptyst.
I skallen snurrar det allt som hände kvällen innan och allt som jag tror kankse hände kvällen innan osv.
det är massor som jag skulle vilja prata om, berätta för adde men det kommer inte ett ljud över mina läppar.
Jag får ur mig det absolut nödvändigaste och knappt det.
och när jag är mitt i det så kan jag facineras av fenomenet.
att jag är tyst fast jag har hur mycket som helst att förtälla.
adde kanske börjar fylla mig för att få leva i tystnad och lugn och ro emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar