Trubadur

jag har varit ut en och annangån när någon sitter och trubadurar och inte tänkt särskilt på det.
Jag har väl varit fram och önskat en och annan låt...
kankse dansat en sväng framför och så.
jag känner en annan trubadur dessutom och vet att de inte tycker det är kul.
Jag har ibland fått känslan av att de känner det som att hora.
men inte fattat grejen på riktigt!

Och nu! som mamma till min lilla gutt.
alltså det var så synd om min lillepojk.
han satt där och filade på sin gitarr och sjöng med sin spröda stämma.

och alla andra hade roligt!
de skrattade och drack.
och pojkungen fick inte vara med.
stackarn!!!

det måste införas några regler.
mer skoj åt trubaduren!

Men skojigast var nog när jag plötsligt hör honom ropa
-mamma!
jag ba!
-jaaa, var där på 2 sekunder.
-kan du hålla i gitarren, jag måste gå på toa!

så där stod jag med gitarren i högsta hugg och väntade...
det var nästan så jag tänkte riva av magnus Ugglas
"va fan, va fan är mitt band?"