behjälplig

jag fick ett samtal från trafikkontoret.
-kan du skynda dig ut till spår 5, en man har ramlat ihop.
-ok, visst sa jag medan min fantasi arbetade på helfart.
Blod, död och stank av urramlade inälvor, avföring och urin...
åsså
jag...

jag sprang dit och kände hur illamåendet kröp i hela kroppen.
Så på långt håll hur det låg en man i blodpölar och kände hur benen ville vända håll.

Då plötsligt så biter jag ihop och så blir jag skärpt.

jag kommer fram och tar över.
tar hand om farbrorn som hade ramlat med huvvet före ner i backen.
Det var blod, mycket blod på honom och runt honom.

Men jag klappade och pratade med honom och fick hans namn och personnr.
och han sa att han hade blivit sjuk i Egypten osv.
Lugnade honom så gott jag förmådde, svarade på hans frågor försökte få honom att inte vara så himla rädd.

Jag tog hand om honom så bra som jag kunde och 1000 gånger bätttre än vad jag trodde om mig själv.
Ambulansen kom och då hade han börjat bli lite orolig för de som skulle möta honom på sen stationen som han skulle till.

Till slut stod jag där och pratade mad hans barn eller hans "flickväns" (sen 23 år) barn i telefonen och berättade lugnt och sakligt vad som hänt.
Där gick jag till mig själv.
Hur skulle jag vilja ha ett sånt här samtal?!

Ambulansen åkte iväg med farbrorn.
och jag blev helt slut och svettig!

Nu börjar jag fundera på att skola om mig till kirurg!