söndag 2 december 2007

snällpiller

Efter att Juliana föddes fick jag pms besvär som inte liknar något annat.

Jag blev i princip självmordsbenägen.
Jag ville inte vara gift med Adde, jag ville inte ha mina barn.
Sen när jag var ensam utan dem drabbades jag av ett fruktansvärt dåligt samvete. för att jag hade tänkt om dem på det viset.
så pass att jag ibland funderade på att köra av vägen.
Det blev alltså rätt så allvarligt.

Det var riktigt synd om min familj.
Jag var som en diktator.
barnen skulle göra det jag sa i samma ögonblick som jag sa det.
Adde gjorde bara fel.
och ingen uppmärksammade att detvar JAG som fick jorden att snurra

Till slut började vi lägga ihop ett och ett och märka ett mönster.
Att det måste vara ett pms problem.
Allra helst när en kvinna i min omgivning berättade om sina problem som var ung. som mina. att hon fått hjälp.

Jag kontaktade min familjeläkare och fick träffa henne.
Jag grät och kände mig så usel som en människa kan göra, att sätta ord på de fulaste tankarna jag hade då när jag drabbades av pmsen
Hon hade hört talas om detta och hon skrev ut på prov ett slags lyckopiller som jag ska ta när jag känner att det börjar.

Vi kallar dem för snällpiller.
Det är som att vända på en hand!
De är vår räddning.

jag känner det är dags.
Irritationen är på topp, väntar på att få lösa ut ett anfall av ilska.
På en hundradel kommer en glödhet våg av ilska som rullar över hela mig och det finns inte en tillstymmelse av tålamod.

Går det inte att stoppa in en kontakt i uttaget på första försöket så skulle jag kunna ställa mig och sparka sönder hela uttaget och lampan som jag skulle vilja ha tänd.

Då går jag till min lilla förpackning med snällpiller är jättearg för att jag går på det snacket, att jag skulle behöva ta ett pilller men gört ändå.

tack och lov för mina snällpiller!

2 kommentarer:

Annis sa...

oj, det visste jag inte. Du som är sån snäll och GLAD människa. Jag hade nog kunna köpt ett snällpiller av dig, dyrt i helgen.

POK från Annis

Anonym sa...

HAHA hsitorien med vägguttaget skulle kunna vara jag, blir likadan, sparkar å sliter och dunkar sänder saker! =) haha men det har jag nog som temperament från min far! =) kram kram!