Lägg ner

Vad en del människor bryr sig.

När jag köpte lussekläderna till barnen så var det tvärslut på stjärngossestrutar, gick inte att uppbringa!
Men upplevde inte det som ett större problem.

Adde och Vigg skulle göra en själva istället.
Sagt och gjort.

Men på vägen i luciatåget blåste struten av skalln på pojken.
oc hnär han tryckte tillbaka struten på huvvet tryckte han på lite för hårt så den sprack upp.
Direkt kom det fram en mamma:
-men att du inte riingde mig!
-va?
-du skulle ha ringt mig, jag har ju kvar sånt där efter min son. så slapp Vigg gå så där och pekade med hela handen.
-äh? han och hans pappa har gjort struten själva och tycker att den är fin.
-amen vad synd att du inte hörde av dig! så slapp han gå på det där viset...så gick hon.

Vigg märkte sen när han väl stod där framme att struten pajjat och han blev ledsen. men jag visade med hela kroppen att det inte gör något!
Han fick verkligen tummen upp av mig!
och han fattade att det inte spelar någon som helst roll.
Han är ju naturligtvis den finaste och bästa stjärngosse som finns!

Jag satt på huk och tog lite kort när jag hörde precis ovanför mitt huvve.
-men titta där! Stackars pojke!
De har köpt en för liten strut åt honom så den har spruckit upp! De har väl tryckt på den för hårt, stackarn!

Jag kände hur jag blev både ledsen och arg!
För det första så hade far och son en trevlig stund tillsammans.
De tillverkade sin en egen strut.
För det andra så var det faktiskt slut på strutar så vi var tvungna att göra en egen.