skrattanfall

jag har suttit i tingsrätten från 8.45 - 16.30 idag.

jag är rätt tung i huvudet.

men tänk vad hemskt det är att få ett skrattanfall vid fel tillfälle...

en kille sitter under sitt förhör och försöker berätta om hur han inte utdelat ett knytnävsslag i magen på en annan kille.
Han fick gång på gång försöka förklara hur han gjort, vilken sorts puttning han utfört i den andra killens mage.
Tillslut tyckte han nog att det började bli trist och svårt att försöka förklara något sånt.
-jamen!...det var inge hårt, det var en putt! Jag kunde ju inte ta i så mycket eftersom vi stod så nära. Ja, jag gav honom en tryckprutt! eller jag menar tryckputt!

TRYCKPRUTT!
jag kände hur det bubblade i kroppen! jag bet mig i läppen och höll på att smälla av.
vågade inte titta på någon.
och det mest konstiga var ju att ingen annan fick skrattanfall.

Jag försökte tänka på alla tråkiga saker som de pratade om men hela tiden kom det tillbaka..."jag gav honom en tryckprutt!!!"
som en våg av bubblande fniss kom det.
Jag trodde ett tag att jag skulle vara tvungen att gå ut därifrån.

Samtidigt får jag en riktig panikkänsla.
för börjar jag....
då slutar jag inte förrän sminket hänger på hakan tillsammans med snoret och tårarna rinner över alla bredder.

Men jag lcykades!
...jag har iofs bitmärken i kinderna och djupa nypmärken i armarna.