rädslor

jag är rädd för mörker.

Jag fattar inte att det inte släpper.
Igår kväll när jag skulle gå en kortis med hundarna så vågade jag bara gå fram och tillbaka på lagårdsbacken.
oc hdå med hjärtat i halsgropen..
Livrädd. för att jag inte såg något.
Imorse gick ajg ut med hundarna igen, då var det ljust.
Detfinns ju inget att vara rädd för.
Jag vet ju exakt hur det ser ut.

och eftersom det var ljust vågade jag gå en längre promenad.
Jag möter en dam som precis hade mött "våra" 3 älgar som springer här hela tiden.
Då klättrade hjärtat uppåt igen...
skulle jag våga fortsätta?
men hon hade pekat ut åt vilket håll de sprang och jag var ju faktiskt på väg åt andra hållet...

så jag traskade vidare.

och det hade ju snöat så det var jag som tog de första stegen...

tills jag ser att det definitivt inte var jag som gick där först...
det var klövspår där överallt!
stora som Addes fötter...
och jag inser att de är precis nygjorda...
DÅ åkte hjärtat upp de sista centimetrarna.
Jag ringde till Adde så jag hade någon att prata med och gick hemåt med två hundar som var galna.
Här fanns det vilt!

jag vågade inte titta annat än rätt ner i marken.
tänk om jag tittade in i skogen och glor rätt in i ett par bruna älgögon 2 meter i från mig.
förmodligen skulle jag falla tvärdöd ner.

Jag kom hem hel och ren...